Vistas de página en total

Mi lista de blogs

DORIS GIBSON PARRA Y FRANCISCO IGARTUA ROVIRA

DORIS GIBSON PARRA Y FRANCISCO IGARTUA ROVIRA
FRANCISCO IGARTUA CON DORIS GIBSON, PIEZA CLAVE EN LA FUNDACION DE OIGA, EN 1950 CONFUNDARIAN CARETAS.

«También la providencia fue bondadosa conmigo, al haberme permitido -poniendo a parte estos años que acabo de relatar- escribir siempre en periódicos de mi propiedad, sin atadura alguna, tomando los riesgos y las decisiones dictadas por mi conciencia en el tono en que se me iba la pluma, no siempre dentro de la mesura que tanto gusta a la gente limeña. Fundé Caretas y Oiga, aunque ésta tuvo un primer nacimiento en noviembre de 1948, ocasión en la que también conté con la ayuda decisiva de Doris Gibson, mi socia, mi colaboradora, mi compañera, mi sostén en Caretas, que apareció el año 50. Pero éste es asunto que he tocado ampliamente en un ensayo sobre la prensa revisteril que publiqué años atrás y que, quién sabe, reaparezca en esta edición con algunas enmiendas y añadiduras». FRANCISCO IGARTUA - «ANDANZAS DE UN PERIODISTA MÁS DE 50 AÑOS DE LUCHA EN EL PERÚ - OIGA 9 DE NOVIEMBRE DE 1992»

Mi lista de blogs

«Cierra Oiga para no prostituir sus banderas, o sea sus ideales que fueron y son de los peruanos amantes de las libertades cívicas, de la democracia y de la tolerancia, aunque seamos intolerantes contra la corrupción, con el juego sucio de los gobernantes y de sus autoridades. El pecado de la revista, su pecado mayor, fue quien sabe ser intransigente con su verdad» FRANCISCO IGARTUA – «ADIÓS CON LA SATISFACCIÓN DE NO HABER CLAUDICADO», EDITORIAL «ADIÓS AMIGOS Y ENEMIGOS», OIGA 5 DE SEPTIEMBRE DE 1995

Mi lista de blogs

LIMAKO ARANTZAZU EUZKO ETXEA - CENTRO VASCO PERU

LIMAKO ARANTZAZU EUZKO ETXEA - CENTRO VASCO PERU
UNIVERSIDAD DEL PAÍS VASCO

LIMAKO ARANTZAZU EUZKO ETXEA - CENTRO VASCO PERU

LIMAKO ARANTZAZU EUZKO ETXEA - CENTRO VASCO PERU
UNIVERSIDAD DEL PAÍS VASCO

«Siendo la paz el más difícil y, a la vez, el supremo anhelo de los pueblos, las delegaciones presentes en este Segundo Congreso de las Colectividades Vascas, con la serena perspectiva que da la distancia, respaldan a la sociedad vasca, al Gobierno de Euskadi y a las demás instituciones vascas en su empeño por llevar adelante el proceso de paz ya iniciado y en el que todos estamos comprometidos.» FRANCISCO IGARTUA - TEXTO SOMETIDO A LA APROBACION DE LA ASAMBLEA Y QUE FUE APROBADO POR UNANIMIDAD - VITORIA-GASTEIZ, 27 DE OCTUBRE DE 1999.

«Muchos más ejemplos del particularismo vasco, de la identidad euskaldun, se pueden extraer de la lectura de estos ajados documentos americanos, pero el espacio, tirano del periodismo, me obliga a concluir y lo hago con un reclamo cara al futuro. Identidad significa afirmación de lo propio y no agresión a la otredad, afirmación actualizada-repito actualizada- de tradiciones que enriquecen la salud de los pueblos y naciones y las pluralidades del ser humano. No se hace patria odiando a los otros, cerrándonos, sino integrando al sentir, a la vivencia de la comunidad euskaldun, la pluralidad del ser vasco. Por ejemplo, asumiendo como propio -porque lo es- el pensamiento de las grandes personalidades vascas, incluido el de los que han sido reacios al Bizcaitarrismo como es el caso de Unamuno, Baroja, Maeztu, figuras universales y profundamente vascas, tanto que don Miguel se preciaba de serlo afirmando «y yo lo soy puro, por los dieciséis costados». Lo decía con el mismo espíritu con el que los vascos en 1612, comenzaban a reunirse en Euskaletxeak aquí en América» - FRANCISCO IGARTUA - AMERICA Y LAS EUSKALETXEAK - EUSKONEWS & MEDIA 72.ZBK 24-31 DE MARZO 2000

Mi lista de blogs

viernes, 6 de septiembre de 2013

LA TERCERA

Larrabetzuk bere seme Atanasio Jauregi omenduko su bihar, Peruko Amazoniako pasiotar aitzindaria

2013/09/06
Pasiotarrak Peruko Amazonian sartu zirela mendeurrena betetzen ari garen urte honetan, Euskal Herrian, Larrabetzuko (Bizkaia) herriak bere seme kuttunenetako bat omenduko du bihar, Atanasio Jauregi Goiri (Larrabetzu, 1877-Yurimaguas, 1957), eskualde perutar hartara 1903an iritsitako aitzindarietako bat, bertako prefektu apostolikoa eta lehenengo apezpikua izango zena, bere zeregin misiolariekin batera, bestela ere bertakoak laguntzen saiatuko zena, hala nola hezkuntza, osasuna, kultura eta gizarte mailan. Hil zela mende erdi pasea bada ere, gaur egun Yurimaguas hiriko kale garrantzitsuenetako batek, aireportu ondoko enparantza batek eta eskualdeko eskola prestigiotsuenetako batek bere izena daramate, Jauregik bertan utzi zuen marka sakonaren adierazgarri.

Larrabetzu, Bizkaia. Atanasio Jauregi Goiri monsinoreak badu dagoeneko monumentua sorterrian, bere irudiaren azpian "Larrabetzuko Herriak Atanasio Jauregiri eraikitako monumentu oroigarria" hitzak grabatuta dituena, Goikolexeako elizaren aurrean, eta honen inguruan garatuko da, hain zuzen ere, bihar egingo zaion omenaldiaren zati nagusia.

Bihar larunbaterako Larrabetzun prestatu den egitarauak goizeko 11etan izango du hasiera, festa girotzearekin, ondoren eguerdian Migel Irizar monsinoreak --Perun Lima ondoko Callaoko apezpikua izan da iazko urte hasiera arte eta bertako apezpiku emeritua da egun-- meza emango du eta ondotik, ordubatean, omenaldia egingo zaio Atanasio Jauregiri eliz aurrean dagoen bere aldeko monumentuan.

[Gregorio Arrien-i, pasiotarra bera ere, eskertzen diogu artikulu hau idazteko emandako datu eta testuak]

Atanasio Jauregi monsinorea

Atanasio Jauregi Larrabetzun (Bizkaia) jaio zan 1877an, Pasiotarren Kongregazinoan profesatu, bere jaioterriko beste gazte askoren antzera (ikus artikuluaren azkenean) eta abade egin zan 1901. urtean.

Bolada batean ikasle pasionista gazteen hezitzaile eta zuzendari izan eta 1912. urte azkenaldera Perurako bidea hartu eban, hamabi pasiotar misiolariren buru -sei abade eta sei anaia-, Chachapoyase-ko gotzain Emilio Lisson-ek gonbidatuta. Euren misiolari zeregina San Martin eta Huallaga probintzietan topatu eban, Tarapoto herria bizilekutzat hartuta. Harako bidea luzea, gatxa eta neketsua izan zan.

Ad experimentum hitzartutako epea bete ondoren, misiolariek ezin izan eben bertan behera itzi hainbeste neke lorrez euren gain hartutako lantokia, eta Erromako Aulki Gorenak pasionisten nagusiak onartutako epea luzaturik, berton geratzea erabagi eben. Honela sortu zan Marañon aldeko San Gabriel Preladutza  Amazonas Goreneko probintzian, lurralde zabala oso, batetik besterako joan-etorriak egiteko komunikabide bakartzat ibai haundiak zituela.

Atanasio Jauregi Prefektu Apostoliku izendatua izan zan. Prefektura apostiko hau Bikariatu Apostoliku izatera jasoa izan zan 1936an, Bikariatuko lehenengo gotzain Atanasio Jauregi bera izendatuta, egoitza nagusia Amazonas Goreneko hiriburua dan Yurimaguasen.

Zuzeneko ebanjelizazioaz gainera, bere ardurapean lehentasunezko lekua izan eben heziketak eta osasun-alorrak. Geroago, apostolutza eta giza eta kultur esparruak hedatuz landu ziran:

-Heziketa eta kultura sustapena. Yurimaguaseko eleiz katedralaren eta Probintziako hainbat lekutan jasotako hainbat eleiz eta kaperaren eraikuntzarekin batera, 1937. urtean bigarren mailako irakaskuntzarako San Gabriel ikastetxea zabaldu zan hiriburuan, aldi berean Yurimanguas eta Lagunas-ko emakume gazteen heziketa lekaime irakasleen esku itziz. Horrekin batera, parroki-eskola eta heziketa ikastetxeen sare zabala sortu zan ibai haundietan erroturik egozan herri eta puntu nagusietan.

-Osasun eta gizarte arloko sustapena: Osasunaren esparruan nabarmentzen ziran hutsune haundien aurrean eta jentearen eskabide larriei erantzunez, misiolariak San Gabriel izeneko ospitala eregi eben; geroago eraikin honen osagarri, Ibai bidezko Zerbitzu Zibikoa indarrean jarriz, Santa Gema txalupa medio. Bestalde, jentearen etxebizitza egoera hobetu nahirik, eta parroki etxeak eta bertako bokazinoentzat eraiki beharreko Seminarioa egiten jarraitzeko asmoz, 50. hamarkadan adreilu fabrika bat sortu zan, probintzian lehenengoa. Hurrengo hamarkadan, adreilu lantegi barri hau zerrategi bategaz osotu zan.

Pasiotar larrabetzuarrak

Jauregi monsinorea Pasiotar Kongregazinoan profesa egin eban, larrabetzuar askok legez, horien artean honakoak:

-Aita Casimiro Apraiz (Lucio, bere erlijio-izenean), 1911-1991
-A. Gregorio Azpuru (Manuel), 1887-1911
-A. Gabino Basaras, 1874-1935
-A. Francisco Bilbao (Gerardo), 1901-1989
-A. Víctor Bilbao, 1903-1983
-A. Román Dañobeitia (Máximo), 1902-1987
-An. Fidel Elejaga, 1885-1913
-A. Claudio Etxeandia (Juan María), 1879-1963
-An. Miguel Iturregi, 1874-1958
-Monsinore Celestino Jauregi (Atanasio), 1877-1957
-C. Antonio Loroño (Serapio), 1885-1904
-A. Juan Cruz Loroño (Eusebio), 1876-1938
-A. Serapio Loroño, 1874-1895
-An. Ignacio Meñica (Felicísimo), 1875-1942
-C. Martín Meñica (Felicísimo), 1870-1890
-A. Tiburcio Meñica, 1872-1931
-An. Toribio Olazabalaga (Mariano), 1910-1959
-An. Pio de Olea (Leonardo), 1868-1937
-C. Lorenzo Villa (Lázaro), 1922-1942
-A. Román Villa, 1903-1957
-A. Juan Bautista Zarandona (Lucas), 1890-1979


Euskalkultura.com

No hay comentarios:

Publicar un comentario